Today our small group of sketchers met up with Pedro and Patricia from Portugal. We visited The Museum of Sketches in Lund and after that we had a beer at the nearby Lundagård Café. Pedro is an active urban sketcher and Patricia, despite saying: ”Jag kan inte rita” which is Swedish for ”I cannot draw”, made a nice portrait of Robert. All five of us were sitting around the café table sketching each other. That is a special feeling, looking intently at another man or woman you don’t really know, trying to catch both the outline of the face and what’s hidden behind the surface: the personality. We had a short but very enjoyable afternoon and I hope we will meet Pedro and Patricia soon again.

Istället för duk, pannå eller akvarellpapper provar jag måla på brunt golvskyddspapper som säljs i maffigt stora rullar, bland annat hos Cheapy. Det känns skönt att vara billig. Fritt och ansvarslöst. Skulle någon klaga på att hjulen snurrar för fort och att vi riskerar få en urholkad världsekonomi – ja då kan jag peka på mina nedklottrade bitar av golvskyddspapper och säga: Skyll på någon annan.

Jag tror jag avskyr akrylfärg. Det säger jag efter bara några timmar tillsammans med helveteskladdet. Ge mig lätta, luftiga akvarellfärger istället för denna flytande plastsmet! Jag målar till och med hellre med gouache. Och bara så ni inte tror att jag är den där udda, ensamma galningen som alltid blir först utpekad när något vansinnesdåd har inträffat – bara för att visa att jag inte är helt och hållet abnorm och felkonstruerad (titta inte på porträttet) ska jag tala om att frasen “I hate acrylic paint” ger 4 000 träffar på Google. Yes, nu känns det bättre.

Lite kentaur blev det allt efter att jag hade tänjt ut modellens midja och svängt till överkroppen. Andra försöket att måla med gouache slutade dels med en suck över den bristfälliga anatomin, dels med ett sug efter att få måla mer.

Fiskeläget Borstahusen har sin historia förevigad i en utställning i Pumphuset. Husen i den lilla byn ligger skuldra vid skuldra längs kustlinjen som för att bilda en trotsig front mot väder och vind. Den här dagen tittade dock solen fram och det blev läge att hala upp skissblocket.

Strävan efter att kunna förflytta sig infinner sig redan tidigt i livet och utvecklas från de första stegen till cykeln, skolbussen och körkortet. Kommunikationer är helt enkelt en central del i varje människas dagliga liv. För Centerpartiet är människors möjlighet att röra sig en grundläggande frihetsfråga.

Annie Lööf , DN Debatt

Är det en naken herde som genom hypnos försöker få sina får att sluta bräka och snarast kuta till stallet eftersom han har bråttom hem och inte vill missa den nya teveserien som strax börjar på kanal tolv? Eller är det en ung man som står modell på en krokikurs? Gissa!

I konstens värld är det priset på tavlan som ger publiken den största upplevelsen.

Efter en halvtimme fick modellen kramp och måste fraktas till sjukhus med ansiktet stelnat i detta uttryck. Värre öde kan man nästan inte tänka sig. Konsten begär alltför stora offer. När ska tyranniet sluta? Säkert inte under påskveckan då konstnärerna sticker upp som mullvadar överallt i den skånska myllan.

En av hembygdsparkens gräsänder klädd i årets modefärg Antwerp Blue.

Det är uttrycket som fångar, inte likheten eller naturtrogenheten. Några enkla, snabba linjer räcker för att överföra en känsla, en berättelse. Den mänskliga kroppen berättar nästan alltid en historia och varje gång är det lika fascinerande att försöka tolka den.

Jag är mitt i min runda period. Om ett par dagar kan den vara över. Då kommer en ingefära åter att vara en ingefära och inte en säl, en balsamerad katt, en tjugotalshatt, en tumme och en knäskål.

Hur tränar man modellteckning/kroki mellan lektionerna? Man kan rita av sig själv men det tröttnar man snabbt på för armarna (som håller blocket) hamnar alltid i samma position. Går man ut på stan är som sagt det mesta varianter på kuber och rätblock. Människorna rör sig för snabbt för att jag ska hinna rita dem. Och det blir ändå bara kläderna jag ritar av – inte kroppen. Räddningen är träden. Speciellt de knotiga. Man kan efter en stunds stirrande se armar, hälar, bröstkorgar (och bröst), armhålor och genitalier. Bara att rita på!